To be or not to be- fitnesshård

Sista veckorna på byggfasen nu

Sen deff

Det är ju inte så att man automatiskt slutar bygga muskler för att deffen rullar igång

Men inställningen och målet blir ett annat

Jag ser fram emot det som komma skall

Jag har ytterligare några veckor på mig att bli riktigt redo

Mentalt och fysiskt

Jag är nog inte riktigt där ännu

Inte riktigt där och redo för den stora kraftansamling som krävs

För att orka pusha på i nästa kapitel

Kapitel Deff2012

Så jag jobbar på det mentala och försöker förbereda mig

Anstränger mig för att känna längtan

Få min längtan att växa!

Jag är i mellanlandet just nu

Inte riktigt mentalt laddad för deff

Men samtidigt ganska less på byggtänket

Både kroppen och huvudet känns lite vacklande där i gråzonen och jag får slita extra för att hålla mitt fokus!

Jag är fortfarande en rookie i fitness- sammanhang och jag har en bra bit kvar innan jag närmar mig den muskelmassa jag önskar. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag slitit som ett jävla djur från januari för att uppnå största möjliga skillnad, förändring, förbättring, tillväxt. I did my time!! Och det räcker så långt det räcker i år. 2012 kommer vara bättre än 2011. Men kanske först runt 2015 kommer jag vara där jag vill vara. Det gäller att tänka lånsiktigt!

Målet i år är att vara betydligt mycket hårdare än förra året. Jag var inte på långa vägar hård nog. Så i år. Hård. Knas- jävla- knaster- hård! Det är målet! Jag var nog lite skrajj förra året inser jag i efterhand. Rädd för vad hård innebar. Jag såg mig själv bli liten. Och jag kollar tillbaka på bilder som tog strax innan tävlingen och tänker "mama mia vad jag såg liten ut." Och det är kollision i huvudet att se sig själv så pass liten, hård och tunn och ändå veta att jag hade många kilon kvar till att bli fitness- hård. Definitionen där är en annan! Jag vill inte bli liten och tunn. Jag vill bli hård. En stor skillnad!

Om man sig i leken gett... Så går talesättet. Och det är bara att inse och acceptera- ska du ta dig till pallen i en Svensk BodyFitness- tävling så är det hård som gäller. Visst kan man se om man följer några tävlingar att domarna har lite olika preferense. Jag kan kollat på SM. Kollat Luciapokalen. Följt Battle of Scandinavia, Oslo Grand Prix, Danska Loaded Cup och nu senast Alströmertrofén. Och inget snack. Vinnarbrudarna är snorhårda! Vill man vinna gör man nog bäst i att deffa sig hård. Efter Alströmer går det runt en het och ilsken debatt i diverse träningsbloggar (orkar inte länka eller lyfta någon sidan- ni som vet hur man surfar och är nyfikna kan göra det). Ena sidan av fighten skriker att många av tjejerna var för hårda (alltså för små och tunna och "anorektiska") och att fitnessen har spårat ur- medan andra slåss för att det är svårt att debutera, svårt att "hamna rätt" och ha balans. Båda sidorna har sina poänger. Jag har också sett pallplats- tjejer i flera tävlingar där jag tänkt att de är för hårda. Det är min åsikt. För hårda och då menar jag för smala och tunna och urdragna. Det blir inget kvar. Det är inte fitness för mig. Det utstrålar inte en frisk och sund fysik (vad det nu är!) och är inte så som jag vill se ut. Jag tycker dock denna debatt måste riktas åt rätta håll- inte ifrågasätta tjejerna utan domarna! För att kasta skit på enskilda tävlande har ingen poäng. Det är svårt att debutera. Vissa blir för hårda. Andra inte hårda nog. Vissa har minst sagt märkliga poseringar. Vissa glömmer le. Vissa snubblar. Vissa har för små bikinis. Etc etc etc. Practice makes perfect så ha lite tålamod! Alströmertrofén är uttryckligen en debutanttävling- det är inte SM! Det ska vara skillnad!

Vad jag vill komma fram till- det är okej att debutera. Det är okej att det kanske tar 1-3 tävlingar att "hitta rätt". Men också att de ansvariga för tävlingarna kanske bör vara vaksama och värna om kroppsbyggningen som sport och vad som ska premieras! Kan man bli för hård? Viktig fråga att ställa och fundera kring!

För egen del- Jag har slitit hund hela året för att bygga muskler. It is what it is. Jag har gjort mitt bästa utifrån mina förutsättningar och kunskap. Snart är det upp till bevis som gäller. Jag har som mål att bli riktigt j-ä-v-l-a hård i år. Eftersom jag aldrig sett mig så hård. Jag litar på att min coach vet var gränsen går och att jag får behålla ett uns av objektivitet i min egen deff- skalle. Den form jag verkligen vill ha på kroppen och det jag vill uppnå kommer komma- ge mig några år till!

För så är det- utvecklingen är en process och vägen är mål.

De orden tåls att slitas med.

2012 är tävlingsår nummer 2. Målet är att bli hård. Jag ser fram emot 2015- då kommer jag vara betydligt större och veta hur min kropp fungerar i allt fler sammanhang.

Den som lever lär!

Tänk på det!

Så ställ inte högre krav på andra än ni ställer på er själva!