Fascinerande träning

Energin är inte på topp. Inte heller humöret. Stubinen har varit längre. Liksom tålamodet. Och jag har tänkt vänligare tankar i huvudet! Var ett åskmoln på gymmet ikväll. Är nästan tacksam mot den korkade snubben som försökte börja snacka med mig medan jag, med musik i öronen, försökte köra crunsches i cabel. Första gången du är på ett gym smart-ass...? Som sagt- nästan tacksam när jag fick ta ut lite irritation. Men jag var irriterad redan innan jag kom till gymmet. Irriterar mig på folk som inte kan se relationen- folk som tex inte fattar att de har ett servicejobb. Jag är kunden. Irritation. Och folk som uttalar sig om sånt de inte vet ett skit om. Jag förstår hur du känner! Yeah right... Ge inte upp nu! As if... Klarar inte klämchicka toner. Har väldigt svårt när folk ska ge komplimanger nu för det enda jag har lust att svara är är du helt blind människa? Som sagt- uselt tålamod och humör!

Men jag vet. Denna irritation är som alla andra och alla andras. När jag har en negativ/ bitter/ frustrerad människa i min närhet är första tanken herregud vad du måste vara missnöjd med dig själv... Så jag får ju snällt applicera den teorin på mig själv och jag behöver inte någon djupare soul- searching för att identifiera problemet. Jag är missnöjd. Formen känns miserabel, usel, pinsam och jag har inte tid med en sån form!! Jag har hört om deff-nojjor och hade på intet sätt trott att jag skulle vara förskonad. Så här kommer den stora vågen av känslor. Oro. Ångest. Stress. Otillräcklighet. Osäkerhet. 14 veckor av deff sätter sina spår. Jag har hittills mått mentalt bra men nu börjar det göra ont. För första gången tänker jag på tävlingen och orden snurrar i huvudet.... Jag har ingenting där att göra... Alla andra är i bättre form än jag... De farligaste orden! Men de snurrar i huvudet och lämnar mig med känsla av att vara jävligt ensam. Jag antar att det är de höga kraven jag ställer på mig själv som nu kolliderar med mitt kontroll-behov samtidigt som jag befinner mig i en situation jag aldrig varit i förut och därmed inte kan kontrollera. Inte min sexigaste upplevelse!

Jag har aldrig genomfört en tävlingsdiet förut så jag vet inte hur det "ska kännas"
Jag har aldrig varit i tävlingsform så jag vet inte vad jag borde förvänta mig
Jag har sagt det förut- jag är beredd att göra allt som krävs. Jag kan acceptera all hunger. Jag kan acceptera trötthet. Jag är beredd att träna exakt så hårt och mycket som krävs. Men när formen ser ut som den gör blir det tungt...

Kanske är det nu jag ska sluta blogga istället för att sprida dessa mindre positiva tankar?

Den fascinerande träningen
Rubriken på inlägget. Inte fascinerande för att den "botar alla känslor" eller "helar mig" eller nåt sånt snack. Utan för att den fortfarande fungerar. Såväl styrka som cardio. Jag har fortfarande tryck och ork. Jag presterar fortfarande bra. Fascinerande. Tydligen har träningen ett helt annat batteri än övriga livet. Jag är fascinerad. Och tacksam.

- Em bloggar i iPhone!