Ena sekunden extremt säker på mig själv. Nästa sekund mer en känsla av trygghet. Sen jävaranamma. Beslutsamhet. En känsla av att om jag gör allt rätt så kommer det bli bra. Ödmjukhet och förtröstan. Tillit. Men i nästa sekund en känsla av att vara helt ute och cykla. Bli osäker. Inte alls förstå hur det jag gör någonsin ska räcka till. Blir osäker, mycket osäker. Jämför mig för mycket. Tappar modet. Så här åker känslorna av och an! Mellan "det här går ju riktigt jävla bra" till "vad fan tror jag att håller på med?". Ena sekunden ser det bra ut i spegeln i nästa sekund som ett skämt!
När jag var under uppbyggnad åkte jag kana mellan två känslor:
1. "Ät och träna för i helvete och bygg bygg bygg!" Rädslan var att inte hinna bygga tillärckligt!
2. "Herregud jag kommer aldrig kunna deffa bort allt det här!"
Så både en oro att inte hinna bygga tillräckligt med muskelmassa och samtidigt en rädsla att sedan inte kunna deffa mig hård och tight.
Nu far jag mellan dessa tre känslor:
1. "Deffen går ju skitbra, jag fortsätter minska på fettet i bra takt och kommer bli hård! Härligt!"
2. "Ja deffen kanske går bra, men vad spelar det för roll om jag har för lite muskelmassa? Jag kommer bli en sparris!"
3. "Shit! Tänk om jag inte alls lyckas deffa mig hård och aldrig kommer bli så tight!"
4. "Går deffen bra? Kommer jag hinna? Shit- det är ju massor kvar innan jag är hård!"
4. "Går deffen bra? Kommer jag hinna? Shit- det är ju massor kvar innan jag är hård!"
Det är inte lätt med det mentala!
Antagligen för att jag vill detta så oerhört mycket och det är jobbigt att verkligen, verkligen, verkligen vilja nåt men inte kunna ha full kontroll om jag kommer dit jag vill! Även om jag har en grym coach, även om jag gör allt rätt, även om jag är disciplinerad, även om jag äter perfekt, och tränar perfekt är det inte garanterat att jag får det resultat jag önskar- kroppen har ju som bekant egna idéer ibland! Jag är skraj att inte räcka till. Jag repeterar Coachens ord "Men du har aldrig sett dig själv i tävlingsform". Och det är sant- jag vet ju inte till 100% hur jag kommer se ut eller vad jag har att förvänta mig. Så jag måste fortsätta ha tålamod. Men det är inte det lättaste! Jag skulle vilja snabbspola, eller få en liten flash från december och kunna konstatera med en liten blick in i framtiden hur det kommer bli! Sen har jag inget emot att vara i nuet och göra det som krävs! Jag är bara 3 veckor in i deffen, det finns 15 veckor kvar att arbeta med! Klart det måste gå! Måste peppa mig själv och inte tänka några andra tankar att det ska gå!
Jag vill! Jag ska! Jag kan!
9 kommentarer:
Men gumman, det är trots allt din första riktiga deff. Du har ingen aning om vad du har att vänta. Det ändå du kan göra, är att göra allting rätt. Då har du gjort allt som du själv kan påverka, och räcker inte det så vet du iaf om att du gjort precis allt för att nå fram. Och visst, det är aldrig roligt att behöva revidera sina mål, men tänk va mycket du i så fall har lärt dej till nästa tävling! Då kommer du ha helt andra förutsättningar, och veta precis vart du är på väg!
Nu menar jag inte att du inte kommer klara det. Jag är helt övertygad om att du kommer komma in hård och med massor av muskler. jag har juh trots allt tränat med dej i ett halvår nu, och vet att sådär stark är man inte utan massor med muskelmassa. Du är grym grym grym, och du kommer vara den vackraste av alla oavsett om du kommer upp på scenen eller inte!
Man kan inte göra mer än sitt bästa, och DU OM NÅGON gör ditt bästa. Alltid, i alla situationer! Glöm aldrig det!! Puss å kram
Jag är övertygad om att du kommer klara av det här. Visst kommer det bli tufft, men det jag sett av dig är framförallt en vinnarskalle. Kör så det ryker!
Jag tror fullt och fast på att du kommer att klara av det. Känner igen känslan av att tankarna är för många ibland.. Vore otroligt skönt att bara kunna koppla bort den där tankeapparaten man har bakom pannbenet ibland :-)
Klart du fixar det här och du kommer bli grym!!! Du kommer äga på scen, så det så :) Du är redan grym och jag är så imponerad av ditt jävlar anamma och all din energi.
Men som sagt berg och dalbana lär vi åka under deffen.
Kram
Jag är likadan, tänker likadant. I fredags var jag jättestark och trodde så mycket på mig själv. Dagen efter, not so much. Man är allt bra konstig ibland. Varför tvivla på sig själv? Vi kan ju!!
Pepp pepp!! Helt normalt att tvivla. Du är ju så grym på att vara medveten om dina känslor och tankar, därför tror jag att du kommer klara det. Dessutom är du så oerhört målmedveten! En riktigt grym karaktärsdrag! Heja heja nu :-)
Jag tror verkligen på dig! Har läst din blogg i flera år och kan säga att det är sällan jag stöter på människor med sån vilja och sånt driv som du har. You CAN do it!
Det går jättebra för dig!!!:):):) Du utvecklas tydigt vecka för vecka!!!
Dumma hjärnspöken! Flyktiga och plötsliga som dom är, skit i dem... bara tankar;) Kroppen är verklighet:)
Gud så underbara peppande kommentarer! Tack snälla ni!!
Skicka en kommentar