Jag behöver ett mål. Så där som andra verkar ha. Många har haft det. Maran. Att göra ett maraton. Antingen att genomföra det för genomförandets skull. Eller för att krossar tider, personbästa, rekord och gränser. De hade mål. Konkret, tydligt visualiserat mål, vare resultat är obestridbart och inte lämnar luckor för ifs eller buts. Det springs maror, vårrus, blodomlopp. Det tävlas och utmanas. Jag är imponerad. Oerhört imponerad! Inspirerad! Motiverad! Jag behöver också det där. Så konkreta mål. En sträcka. En tid. Ett lyfte. En tyngd.
Eller?
Räcker det inte med målet inom mig? Den visualiserad bilden av mig vid min målgång. Svårbeskrivet och diffust när det ska uttalas högt. Men så närvarande och tydligt för mig. Att det inte alltid går att formulera för andra är kanske för att vinsten är emotionell och målet är vägen. Jag vill inte bara springa i mål. Jag vill uppnå en nivå. Komma in i en annan dimension. Min vinst kanske inte kommer vara fullt så mätbar. Så obestridlig. Den kanske har en annan kontext?
Har jag tappat dig som läser nu? Med mitt svammel? Med kursiverad text. Det är inte så svårt det jag beskriver. Visst är det inte? Men det sägs att man behöver ett mål. Lönlöst att sätta sig på tåget utan mål, för hur ska man då veta när man kommit fram?
Bara en dröm om en väg. En levnadsstil. En tillvaro och ett annat befinnande.
Jag är motiverad just nu. Till bristningsgränsen. Jag vill så mycket. Jag kan om jag vill. Och tro mig- jag ska! Nu ska jag formulera Det.
Vad är ditt mål?
tisdagen den 2:e juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Sv: Ja du har helt rätt! Jag är klar! Tack för gratulationen - det känns verkligen superbra! :-D
Jag satte upp ganska långsiktiga mål. Började med att jag SKA genomföra en Ironman 2010 och planerade in hur jag skulle komma dit.
Började med en klassiker i år, för då får man Lidingöloppet. Och inför det halvmaran. Enkelt :-)
Vad jag imponeras av din glöd!
Det är så svårt det där med mål... Jag har aldrig varit den som har satt upp en massa mål, och gör det fortfarande inte. Jag kör ofta "på känn", och det gäller inte bara med min träning utan även resten av livet. Kanske är lite därför jag slutar på mitt jobb om två veckor utan att ha något nytt att gå till...jag är övertygad om att saker och ting faller på plats när och där de ska ändå.
Träningen kan ju dock bli roligare och mer motiverande om man har ett tydligt mål, något specifikt man vill uppnå...samtidigt som det än mer kan framkalla en ev ångest om man "missar" ett träningpass...som sagt, det är verkligen svårt. Tror att man ska göra som man själv känner och inte titta på alla andra. Det brukar funka för mig.
ska bli intressant att läsa ditt formulerade mål sen (om man får det?) för mig är det livsviktigt med mål. visserlgien är den största anledningen till att jag tränar att det är kul och jag mår bra av det, men jag behöver verkligen olika mål att kämpa för.
mina närmaste mål är midnattsloppet under 45 (kan nog bli svårt, men så nära som möjligt iaf), sedan lidingö under 2:45 (ännu hellre under medaljtiden på 2:38) och just det, ett 6h lopp också :)
sen är det nytt år och då blir det maran under 3:30 som är det stora målet!!! :)
du har redan formulerat ett mål. problemet för många är att de har mål som de glömmer bort. för att man tror att mål ska vara magiska som etsar fast sig i näthinnan och som man ska känna stor passion för. göra allt för. offra allt. så är det sällan för mig. men ibland... ibland kan det bli lite av en besatthet och den känslan är skön. känslan av att "jag ska fanimig göra detta" är då större än oron inför genomförandet. som när jag gjorde maran själv. jag var fast besluten. en slags lättsam besatthet som sköt alla mina förnuftiga tvivel åt sidan. samma känsla som inför mitt cykeläventyr som jag tyvärr var tvungen att överge. kanske samma känslan som din årstavik på under 50 minuter??
Jag har satt upp ett mål för 2010. Stort som attan :-) Jag har inte sagt det till någon än. Jag satte ett mål för jag kände att jag behövde kanalisera all träningsenergi. Jag känner mig som du, peppad till max. Och vad skulle jag göra med allt? Träna allt möjligt hitan och ditan? Nä jag behövde hitta en fålla för all min energi. Därav ett specifikt mål. Som jag snart kanske ska våga säga :-)
Hoppas du bestämmer dig för något roligt! Kanske samma som mig... Vi får la se :-)
Skicka en kommentar