Jag har ju glömt
Nu får jag allt ta och skälla lite på mig själv! En vän påminde nämligen mig om en sak igår! Och nu påminner jag mig själv:
Emelie, Emelie, Emelie. Du har ju alldeles glömt bort att njuta!
När jag började min viktresa vägde jag mycket mer. Drygt 10 kilo har jag gjort mig av med. Och jag mådde dåligt, såväl fysiskt som mentalt. Och medan min vikt rasat av har min självkänsla förbättrats i takt med att jag byggt kondition och styrka och en kropp som jag idag faktiskt tycker om (nåja, delar av den, oftast iallafall!). Jag är nu så nära mitt ursprungliga mål, bara 2 kilo kvar. Jag är i princip där.
Men på vägen har jag glömt bort att njuta. Jag känner att jag kämpar lika mycket nu som jag gjorde i början jag har glömt att uppskatta det jag förändrat, gilla det jag skapat och njuta av vad jag åstadkommit. Jag skulle vilja kunna slappna av lite mer.
Kanske är det dags för det nu? En stund? Att faktiskt uppskatta mig själv? Känna glädjen. Känna mig stolt. Vara nöjd ett tag?
Jag har aldrig varit personen som knäpper händerna på magen, lutar mig tillbaka och tänker "ah, nu är jag nöjd för nu är jag lagom bra"! Nej, det är inte min melodi. Jag vill alltid framåt, alltid utvecklas; fysiskt, mentalt, personligt, professionellt... You name it. Och sådan kommer jag alltid vara; driven, motiverad och energisk. Men inte är det fel att njuta lite. Ta ett steg tillbaka, sakta in tempot lite lite grann, och försöka objektivt beskåda sig själv.
Jag kommer kämpa vidare, jag ska i mål, jag ska gå sista biten, hela vägen! Och när jag är där kommer jag sannolikt att sätta upp ny mål att kämpa mot. Och jag ska dit, fram, upp! Jag tror aldrig kommer jag bli perfekt, för vad är perfekt? Men jag vill nå mina mål! Men nu vill jag njuta lite också. Glädjas! Njuta av det jag åstadkommit samtidigt som nya mål hägrar! Hur låter det?!
Så glömt inte det, alla ni som kämpar, mot vad än det må vara. Kasta en blick i backspegeln och se vad ni lämnat därbakom. Se den väg ni tillryggalagt! Se vad ni bytt bort och minns att bytt bytt kommer aldrig mer igen, och med den insikten kan man tillåta sig att njuta av sina prestationer och vinster. Gasa ifrån jantelagen och var stolta över er själva! Det tänker jag vara nu!
Emelie, Emelie, Emelie. Du har ju alldeles glömt bort att njuta!
När jag började min viktresa vägde jag mycket mer. Drygt 10 kilo har jag gjort mig av med. Och jag mådde dåligt, såväl fysiskt som mentalt. Och medan min vikt rasat av har min självkänsla förbättrats i takt med att jag byggt kondition och styrka och en kropp som jag idag faktiskt tycker om (nåja, delar av den, oftast iallafall!). Jag är nu så nära mitt ursprungliga mål, bara 2 kilo kvar. Jag är i princip där.
Men på vägen har jag glömt bort att njuta. Jag känner att jag kämpar lika mycket nu som jag gjorde i början jag har glömt att uppskatta det jag förändrat, gilla det jag skapat och njuta av vad jag åstadkommit. Jag skulle vilja kunna slappna av lite mer.
Kanske är det dags för det nu? En stund? Att faktiskt uppskatta mig själv? Känna glädjen. Känna mig stolt. Vara nöjd ett tag?
Jag har aldrig varit personen som knäpper händerna på magen, lutar mig tillbaka och tänker "ah, nu är jag nöjd för nu är jag lagom bra"! Nej, det är inte min melodi. Jag vill alltid framåt, alltid utvecklas; fysiskt, mentalt, personligt, professionellt... You name it. Och sådan kommer jag alltid vara; driven, motiverad och energisk. Men inte är det fel att njuta lite. Ta ett steg tillbaka, sakta in tempot lite lite grann, och försöka objektivt beskåda sig själv.
Jag kommer kämpa vidare, jag ska i mål, jag ska gå sista biten, hela vägen! Och när jag är där kommer jag sannolikt att sätta upp ny mål att kämpa mot. Och jag ska dit, fram, upp! Jag tror aldrig kommer jag bli perfekt, för vad är perfekt? Men jag vill nå mina mål! Men nu vill jag njuta lite också. Glädjas! Njuta av det jag åstadkommit samtidigt som nya mål hägrar! Hur låter det?!
Så glömt inte det, alla ni som kämpar, mot vad än det må vara. Kasta en blick i backspegeln och se vad ni lämnat därbakom. Se den väg ni tillryggalagt! Se vad ni bytt bort och minns att bytt bytt kommer aldrig mer igen, och med den insikten kan man tillåta sig att njuta av sina prestationer och vinster. Gasa ifrån jantelagen och var stolta över er själva! Det tänker jag vara nu!
6 kommentarer:
Klart du ska vara nöjd! Du har ju lyckats med nåt som väldigt många misslyckas med.. Skönt att få se solen också! är tittade den fram ett litet tag i förmidags, men nu har den visst försvunnit och ersatts av det vanliga regnandet och blåsandet i den här stan (gbg). Men det ska inte hindra mig från att ta mig ut på ett långpass, bara att byta och och bita ihop! :)
Ja, det är så skönt att ha hittat "min grej", det där som tar mig framåt och jag har inga problem med att följa med :) Njut på! :)
Jag vill oxå gå hem=) Skönt för dig, jag blir lite avis.
Självklart ska du vara nöjd, men förstår hur du tänker, lätt att man trampar gasen i botten och glömmer bort allt vid sidan av vägen och glömmer bort hur grym man är som hela tiden gör enorma framsteg. Njut nu av hur duktig du är=)
tihi, vem var den vännen!?:) jag menade inget illa, tycker du är grym! skönt att du njuter lite:) det gör jag när jag är med dig, för du är så go o bäst! usch, fick en jobbig känsla nu..att vi inte kommer ses på kanske ett halvår, gulp! men du MÅSTE komma o hälsa på mig, så är bestämt!:)
Åh vad härligt, SÅKLART du ska njuta! Banka dig på bröstet, du är superduktig!
Självfallet ska du vara nöjd! Man ska vara nöjd och stolt över alla små delmål man lyckas med! Att du redan tagit dig så långt som du gjort är fantastiskt och du ska vara otroligt nöjd med dig själv!
Njut. :)
Skicka en kommentar